Trött man blir...

Vilken morgon det här är...upp svinatidigt bara för att fem minuter innan jag ska åka till jobbet inse att min badge(som jag inte jobba utan!) ligger i Uppsala. I väskan som jag lämnade kvar. Bra Becka. La ur badgen ur handväskan på vägen till Uppsala så att jag inte skulle råka att tappa bort den om vi skulle gått ut senare(har mitt busskort i färskt minne...). Så nu sitter jag och väntar på att tiden ska gå så jag kan åka, tåget går 6.34 till Väsby och därifrån blir det upptåget till Uppsala.

Hatar sånt här men vad fan, sånt som händer. Därför är jag inte heller särskilt uppstressad, ingen är perfekt och detta är första gången någonsin som detta händer. Tror också sista, brukar oftast lära av mina misstag, ungefär som den gången jag missade bussen ner till Gamleby(min farmor fyllde 80 år) efter en utekväll. Jag lyckades sova förbi alla mina larm.Den känslan när jag vaknade och insåg vad som hänt...obeskrivligt oskön.