Igår gick typ ingenting som det skulle, det började med packningen. Vad man skulle ha med sig och byta om till eftersom jag först skulle hänga med Sandra och sen ut en sväng med klassen på kvällen. Brukar alltid ta med mig för mycket, vilket nu ledde till att jag var tvungen att ta min militärbag och släppa runt på. Redo beger jag mig till bussen, lite sent som vanligt visst men jag har en minut tillgodo när jag möter bussen vid mitt övergångsställe typ 20 meter från hållplatsen. Trots att jag även viftar med min remsa visar denna busschaufför, som så många andra, hur mycket folkvett som saknas i detta samhälle och bara åker förbi utan att stanna. VEM GÖR SÅ?! Fy fan vad arg jag var, det öste ur några riktigt fina ord ur min mun då...:P Nej men usch för sånt beteende! Har man valt att jobba som busschaufför, som är ett service(!)inriktat arbete, så får man sköta sitt jobb. Skulle gärna vilja höra en BRA anledning till varför vissa chaufförer bara åker förbi, visst det finns en tidtabell det förstår jag men kan man inte ibland vara lite sjyst och vänta in någon som kommer springande som en galning för att hinna med bussen?
I vilket fall som helst, vände hem och packade om väskan och tog nästa buss, vilket SÅKLART ledde till att jag åkte ifrån mitt tågkort...GREAT! Bara att vända på station och åka hem. Igen. Vid det laget var jag så jäkla lack att jag beslöt mig för att skita i lektionen som jag så desperat försökt ta mig till, datorintroduktion i 1,5 timme. Mycket möda för ingenting. Åkte hem och lagade mat, duschade och åkte ombyt och klar för att gå ut till Uppsala, fick denna gång skjuts av min underbara far, så jag slapp den förbannade bussen. Väl på perrongen får jag reda på att det inte blir någon utgång med klassen, hehe okej? Nu orkade man inte bry sig så mycket, åkte hem till Sandra och myste i Flogsta hela kvällen istället. Jag överlevde dagen, trots alla prövningar. Känner mig som Superwoman nu, klarar allt! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar